KBT
Kognitiv beteendeterapi, KBT är en form av psykologisk behandling baserad på kognitiv teori och/eller inlärningsteori. Kognitiv beteendeterapi syftar till att lära sig hantera situationer som framkallar besvärande känslor och beteenden, genom inlärning av konstruktiva, fungerande tanke- och beteendemönster.
KBT är en integrativ och handlingsorienterad behandlingsmetod. Det är en bred psykoterapeutisk inriktning som existerar i en mängd olika varianter vilka inkluderar både allmänna och störningsspecifika behandlingsmetoder. Paraplybegreppet KBT innefattar även metodspecifika grenar såsom Acceptance and Commitment Therapy (ACT), Dialektisk beteendeterapi (DBT), Integrative Couples Behavioral Therapy (ICBT), Schemafokuserad KBT och Mindfulness.
Tonvikten inom KBT ligger på samspelet mellan individen och omgivningen, här och nu. Terapin fokuserar på vilka faktorer som vidmakthåller problemen och strävar efter att ge patienten verktyg för att själv kunna hantera sina problem.
En typisk KBT-behandling inleds med en bedömning av patientens tillgångar och brister. Dessa sammanfattas och delas med patienten, i en beteendeanalys om behandlingen har en slagsida mot beteendeterapi eller en fallkonceptualisering om terapin är mer kognitiv. Båda syftar till att förklara varför problemen uppstått och hur svårigheterna skulle kunna brytas.
Nästa skede i terapin innebär att patienten får information om sitt tillstånd, exempelvis vad som händer i kroppen vid en panikattack. Därefter syftar behandlingen till att prova ett nytt sätt att agera. Genom en serie beteendeexperiment kan tidigare dysfunktionella tankar eller föreställningar systematiskt testas och nyinlärning ske. Detta kan även uppnås genom exponering, under vilken patienten i små steg frivilligt utsätter sig för det han eller hon är rädd för, t.ex. en levande orm eller en skrämmande social situation.
Genom att dela upp slutmålet i små hanterbara delar blir inte ångestpåslaget betydande utan endast ett hanterbart obehag uppstår. Genom att stanna kvar i situationen och erfarenhetsmässigt lära sig att inget farligt inträffar ändras personens tankar och föreställningar kring situationen. Genom att tillämpa detta i olika situationer generaliseras nyinlärningen till fler områden. En KBT-behandling avslutas ofta med ett återfallspreventivt program.
Varje enskild session inleds med att terapeuten och klienten tillsammans bestämmer vad mötet ska ägnas åt. Därefter arbetar terapeuten och klienten aktivt tillsammans med syndromspecifika övningar som sedan naturligt leder fram till hemuppgifter som klienten kan göra i sin hemmiljö till nästa session. De sista minuterna avslutas med att patienten sammanfattar vad han/hon tagit med sig från sessionen.
En hel behandling brukar spänna mellan 8 och 20 sessioner, även om det finns ensessionsbehandlingar för specifika rädslor. KBT har utöver det traditionella formatet där en terapeut träffar en patient även visats fungera i andra format, exempelvis gruppbehandling och självhjälp med vägledning på distans.
DBT
Dialektisk beteendeterapi är en form av kognitiv beteendeterapi som syftar till att minska självskadande beteende hos personer med emotionellt instabil personlighetsstörning (tidigare borderline personlighetsstörning).
Metoden utvecklades av den amerikanska psykologen Marsha Linehan under 1990-talet. Den började användas i Sverige 1998 inom ramen för en studie vid Karolinska Institutet.
DBT utvecklades ursprungligen för självmordsnära och självskadande patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning. Senare har insatsen anpassats för andra typer av problem som också är vanliga hos målgruppen, exempelvis missbruk, ätstörningar, depression och posttraumatisk stress.
DBT syftar primärt till att minska självmords- och självskadebeteenden men även andra beteenden som stör eller försvårar behandlingen och som allvarligt påverkar livskvaliteten. På längre sikt är syftet att lära patienten att hitta en inre emotionell balans, hantera sin vardag på ett bättre sätt och få en meningsfull tillvaro.
Liksom annan kognitiv beteendeterapi (KBT) grundas DBT på inlärningsteori och kognitiv teori, men med ett särskilt fokus på emotionsteori. Ett centralt KBT-antagande är att beteenden, tankar och känslor är nära förbundna med varandra och att förändring av exempelvis beteenden leder till förändring i tankar och känslor. DBT innefattar även influenser från zenbuddhistisk filosofi såsom träning i medveten närvaro (eng. mindfulness) och är en av de terapiformer som brukar kallas ”tredje vågens KBT” eller kontextuell KBT. Termen ”dialektisk” speglar de två polerna acceptans och förändring, som båda ses som nödvändiga i behandlingen. Terapeuten bekräftar, stöttar och accepterar patienten där hon befinner sig för stunden och leder henne samtidigt framåt genom att ge konkreta verktyg till förändring. Patienten å sin sida lär sig att använda tekniker som underlättar acceptans och förändring.
Patienter som bestämmer sig för att delta i DBT förbinder sig att närvara vid de behandlingstillfällen som ingår. Kring varje patient finns ett multidisciplinärt DBT-team som arbetar under kontinuerlig handledning. Behandlingen innefattar veckovis färdighetsträning i grupp och individuell terapi. Patienten kan även nå sin individuella terapeut på telefon mellan träffarna, för att få hjälp att undvika destruktivt beteende. Den gruppbaserade färdighetsträningen syftar till att lära sig hantera och stå ut med svåra känslor utan att ta till destruktiva beteenden. Man tränar medveten närvaro, sociala färdigheter, känsloreglering och att stå ut i kris. I den individuella terapin arbetar man med det som för tillfället utgör det största problemet i patientens liv. Om självskadande handlingar har förekommit sedan förra tillfället prioriterar man dessa framför allt annat. Beteendeanalys används för att identifiera vad som föregått, utlöst och förstärkt handlingen, vilka alternativa strategier som kunde ha använts i situationen och vad som försvårar deras användning. I takt med att patienten blir mer emotionellt stabil kan livshändelser, särskilt av traumakaraktär, bearbetas och man börjar jobba mot patientens individuella mål.
Behandlingen pågår vanligen ett år men kan ofta förlängas. Varje vecka innefattar en individuell session à 1 timme och en gruppbaserad session à 2,5 timmar.
DBT bedrivs idag både inom sluten- och öppenvård, och används även för andra patientgrupper, än självskadande och självmordsnära kvinnor med IPS. Exempelvis för patienter med följande problematik:
• män med IPS-diagnos
• morfinmissbruk
• allvarlig ätstörning av bulimisk karaktär
• aggressions- och misshandelsproblematik
• ungdomar med missbruk och självskadande beteenden
• posttraumatisk stressreaktion
• åldersdepression med suicidala inslag.
